Fossilfri byggsektor 2045 – fossilfria bränslen

Året 2017 röstade Sveriges Riksdag för att vi skulle bli ett av de första fossilfria länderna i världen, att vi 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser. För oss är det självklart att vara delaktiga i att anpassa oss efter rådande klimatomställning och ta vårt ansvar och påverka byggsektorn i rätt riktning. Klimatomställningen innebär nya förutsättningar för att driva affärer och samtliga i byggsektorn måste skapa nya affärsmodeller, bli betydligt mer resurseffektiva och samverka mer i hela kedjan.

Byggsektorns ambition är att vi 2045 ska ha en klimatneutral och konkurrenskraftig bygg- och anläggningssektor, i linje med världens behov och Sveriges mål. Arbetet leds av Byggföretagen (tidigare kallat Sveriges Byggindustrier). Redan i år, 2020, har några kommuner satt ambitiösa mål för att minska användningen av fossila bränslen som olja, diesel, bensin, kol och naturgas eftersom de bidrar till växthuseffekten. Helsingborg stad har sådana mål. De vill vara ledande inom miljö- och klimatfrågor och har vassare ambitioner än de nationella överenskommelserna. I december 2018 antog kommunfullmäktige en klimat- och energiplan för Helsingborg. Planen anger bland annat att samtliga fordon hos kommunen ska vara fossilbränslefria 2020, detta gäller både stadens egna fordon och anlitade entreprenörers. Därtill ska samtliga arbetsmaskiner, egna och entreprenörers, vara fossilbränslefria 2024. Samtidigt är de ödmjuka inför uppgiften och förstår att det inte till fullo går att genomföra den fullt ut. Genom deras entreprenadupphandlingar kommer de att ställa krav på entreprenörerna att ha fossilbränslefria fordon och batteridrivna handmaskiner. Dessa krav är formulerade som särskilda kontraktsvillkor, och anbudslämnaren vet tydligt vad som gäller under avtalstiden.

I teorin ser det bra ut och ambitionerna är bra. Genom att skärpa användandet av fossila bränslen kommer man långt i arbetet med att främja klimatet och påverka miljön i positiv riktning. Men är det möjligt i praktiken? Byggmästar’n i Skåne har träffat Gustav Antonsson, grundare och VD på Antonsson Mark och Entreprenad, för att kolla hur detta påverkar markentreprenörer, som har stora och tunga anläggningsmaskiner, som drivs på diesel.

Hur ställer ni er inför att byggsektorn ska vara fossilfri 2045?

– Pratar man om 2045 så pratar man om något som ska ske om 25 år. För vår del så befinner vi oss i utförandeledet, vi kan inte påverka resan dit. Ska vi vara fossilfria innebär det att vi ska ha eldrivna grävmaskiner, men kommer det finnas tillräckligt med resurser för att tillverka dessa batterier? Och vart ska all el som ska ladda upp allt komma ifrån? Det är många år kvar till 2045, och läget ser förhoppningsvis annorlunda ut då, men idag finns inte produkten, det vill säga den eldrivna grävmaskinen, på marknaden. Jag var på en mässa i München i våras och gick man runt där i olika montrar så fanns det ju eldrivna grävmaskiner, men det var bara prototyper som man preliminärt kan beställa om tre till fem år. Det händer mycket inför den här omställningen men det är mycket som ska till för att det ska fungera rent praktiskt. Ska man ha eldrivna maskiner så ska man även kunna ladda dem också. Jag vet ju hur det fungerar idag när man ska ha ström till bodarna, kranar och allt. Man har problem att få fram strömmen redan idag för EON har redan räknat ut hur mycket som ska byggas och hur mycket ström som kan tänka behövas som de sedan matar de ut, inte mer. Det saknas ofta ström till byggkraften idag, tänk då att du även ska ladda dina maskiner, det kommer inte finnas ström till det. Kedjan måste ju fungera hela vägen. Vi har ingen tanke på hur vi ska ställa om, det är så långt bort och allting är i sin linda. Detta ser jag som en jätteutmaning som jag inte ser några konkreta svar på idag.

Vilka är de viktigaste framstegen som du redan har uppmärksammat för att minska klimatpåverkan de senaste åren?

– Maskinerna har blivit effektivare och det har blivit en mycket större medvetenhet kring miljö och hur man ska hantera grejer. Men det har även tillkommit saker. Man sanerar till exempel betydligt mycket mer idag än för tjugo år sedan. Man har blivit för försiktig. För tjugo år sedan sanerade man mark om den stank olja, men idag tar man prover på allt och ser man att det finns för höga halter av till exempel kadmium så ska det saneras. Kadmium finns naturligt i bergsgrunden, men man måste sanera det trots att det är naturligt. Det ger upphov till massa mer jobb och transporter och det nollställer alla framgångar man har gjort med miljömässiga maskiner och miljömaterial. Man har, de senaste tjugo åren, gått ifrån mycket skadligt material till mer hållbart. Det finns inget svart och vitt och man provar nya saker, ibland för snabbt, och sedan får man tänka efter några år senare och fundera på om det faktiskt var rätt att hoppa på det tåget.

Vilka utmaningar har branschen inför framtiden?

– Det handlar om att vi måste hushålla med jordens resurser. Det är ett slit och släng samhälle vi har idag och det speglar sig i branschen. Sedan har vi ju jätteutmaningen om vi ska bli helt fossilfria, det förstår jag inte hur vi ska lyckas med. Vi kanske inte förstår hållbarhet och då skyggar man ifrån det istället. Det är fel att tänka att man ska ta avstånd från det, men det är svårt, man måste se det ur ett större perspektiv. Det finns så många oklarheter i detta med hållbarhet och många fastnar för något nytt som ska rädda planeten utan att egentligen tänka kritiskt. Alla är för elbilar just nu. Elbilen ska rädda världen men funderar man på att elbilen också har en klimatpåverkan? Hur mycket kostar det planeten att tillverka batteriet? Och vart ska all el komma ifrån om alla kör elbilar? Det är en lång kedja som hänger ihop.

Vilka styrmedel och strategiska beslut behövs för att utveckla er bransch till en ännu mer hållbar riktning?

– Det finns väldigt mycket man skulle kunna göra mer hållbart i vardagen, men som dumma regler, som man måste se över, hindrar. Vi jobbar till exempel med mark och sanering, alltså sanerar förorenad mark. Då kör man långa sträckor med de förorenade massorna för det finns ingenstans att göra sig av med dem. Massorna är skitiga, men de är inte så skitiga, utan det handlar om att myndigheter har satt väldigt hårda regler. Man får heller inte flytta rena massor från ett bygge till ett annat utan att ha lämnat in en ansökan om det sex veckor i förväg till miljöförbundet. Man får inte lov att flytta massor som är rena utan tillstånd. Sex veckor är för lång tid att vänta, så det gör man inte. Istället kör man långa avstånd till tippen, sträckor som man hade kunnat undvika. Detta är definitivt inte hållbart, varken när det gäller ekonomi eller miljö. Regeringen säger att vi ska bli fossilfria för att minska klimatpåverkan, men vi hade kanske kommit en bra bit på vägen genom att minska behovet av onödiga transporter, trots att vi driver våra maskiner med diesel. Hållbarhet är väldigt komplext, man kan inte bara göra punktinsatser utan att tänka på att det vi gör här skapar konsekvenser någon annanstans.

Hur jobbar ert företag för att främja hållbarhet?

– Det är en bra fråga egentligen. Vi försöker hushålla med resurserna. Vi försöker flytta massor från projekt till projekt i den mån det går istället för att köra det till soptippen. Vi försöker ta till vara på material och återanvända det vi kan. Det leder till att vi har stora lager men i vår bransch händer det att vi river mycket, nästan nybyggda byggnader och tillhörande mark, nästan oanvända lekplatser till exempel. Istället för att slänga det, säljer vi det vidare eller skänker bort. Vi försöker återanvända överblivet, demonterar vi något försöker vi skänka bort det, eller sälja. Det är onödigt att slänga något som fungerar bara för att köpa något nytt. Använd grejerna så länge det går istället. Sedan ska man använda material som håller, men det är ibland svårt eftersom vi använder det material som finns föreskrivet. Vi har svårt att påverka. Men det vi kan göra är att göra det så resurssnålt som möjligt, och det rymmer ju inom hållbarhet. Vi kör till exempel med gps:er i maskiner som mäter, vilket gör att vi till exempel inte schaktar i onödan. Allting man gör lämnar ett avtryck, och man ska använda det man har och jobba effektivt. Men pratar man hållbarhet och menar att det ska innebära att man måste ställa om till fossilfritt så anser jag att det inte finns tillräckligta förutsättningar på marknaden för det idag.

Vi är nog alla redo och antar utmaningen med en klimatneutral och fossilfri sektor 2045, men vi vet att stora insatser och stora investeringar krävs för att nå dit. Redan nu kan vi verka för fossilfria bränslen till fordon och maskiner, och det krävs för att främja den utvecklingen, men vi måste förstå att vi är i början av den resan och inte har alla svar än. Innovationer och smarta lösningar, regelverk och god planering och logistik krävs för att underlätta för detta, och den fossilfria el vi har och får framåt måste räcka till och nå ut till våra byggarbetsplatser i tillräcklig omfattning.

Byggmästar´n i Skåne har inga arbetsmaskiner på det sättet som en anläggare eller markentreprenör har, men har däremot en fordonspark för byggservice, som står inför samma utmaningar. Vi kan dra paralleller till vad Gustav Antonsson säger. Dels behöver vi få tillgång till en infrastruktur med rätt kräm, till att ladda fordonen, men också fundera vidare över hur våra resor och transporter ser ut för att effektivisera byggservice resor i mesta möjliga mån, och för detta krävs även engagemang från våra kunder och leverantörer, för att greppa helheten.

Bild: Antonssons Mark & Entreprenad AB