Höga halter nanoplast

Höga halter nanoplast i svenska sjöar och vattendrag

Plast är ett material som är väldigt användbart i och med att det är ett material som exempelvis inte rostar och är ett material som är väldigt lätt och formbart. Men som så mycket annat så kan användningen av plast skapa stora problem för miljön. Mikroplast finns i mark och vatten världen över som konsekvens av att plast som inte återvinns utan hamnar i naturen. Dessa mikroplaster kan fragmenteras till ännu mindre plaster, så kallade nanoplaster, som faktiskt till och med utgör en ännu större fara för miljön och för hälsan, än vad mikroplasten gör. En ny studie från maj 2022, gjord av universitet i Utrecht tillsammans med andra universitet, däribland Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), visar på höga halter av plastpartiklar i elva små sjöar och vattendrag i Sverige, och tolv stycken sjöar och vattendrag i Sibirien.

Just denna plast som forskarna hittat är så små som en hundradels tjocklek av ett hårstrå. Visst är det svårt att se framför sig hur litet det faktiskt är? Men, fortfarande utgör dessa en stor fara för levande organismer. Enligt forskarna så kan dessa nanopartiklar penetrera cellmembran hos levande organismer och på så sätt förstöra livsviktiga processer. Eftersom de är så små har de också varit svåra att mäta, vilket gör att forskarna inte riktigt vet hur utbredda de faktiskt är i naturen. Detta är givetvis oroväckande och vi har därför tittat närmare på rapporten och dess resultat!

Höga halter 

Den svenska provtagningen gjordes i Gårdsjöns avrinningsområde i Stenungsunds kommun. Det som är oroväckande är att Gårdsjön är ett skogslandskap som varken har bebyggelser eller jordbruk och ändå hittade forskarna nanoplast i alla de prover som togs. De hittade rester av fyra olika plastsorter, med en genomsnittlig totalsumma på 563 mikrogram, vilket motsvarar 0,56 milligram, per liter vatten. Man hittade fyra olika plastpolymerer och högst var halterna av polyeten, som oftast används i engångsförpackningar i Europa.

I Sibirien var mängden mycket mindre, ungefär i genomsnitt “enbart” 51 mikrogram, motsvarande 0,05 milligram plast, per liter vatten. De Sibiriska proverna togs från dammar och sjöar i ett avlägset tundralandskap, tre mil från närmaste bebyggelse och 120 mil från närmsta stad. Trots det hittades nanoplast i sju av de tolv Sibiriska proverna.

Forskarna i undersökningen vet inte riktigt varför siffrorna ser ut såhär, men har sina funderingar. Enligt forskarna så kan plasterna komma från en rad vanliga källmaterial, men också via utsläpp från industrier i regionen eller längre bort från nordvästra Europa. I och med att det har påvisats en del nanoplast både här, i en ganska så avlägsen plats, i Sverige och en avlägsen plats i Sibirien så tyder det på att plasten färdas i atmosfären långt, långt bort från städerna där de först släpps ut. Detta skulle enligt forskarna tyda på att det egentligen kan finnas nanoplast världen över, även på obebodda ställen.

I rapporten på SLU:s hemsida säger SLU-forskaren Mike Peacock, som samlade in de svenska proverna, följande om resultaten:

– Våra resultat är djupt chockerande. För att samla in dessa prover paddlade vi kajak över lugna sjöar och vandrade genom ödsliga skogar. Det fanns inga tecken på att landskapet skulle vara försämrat på något sätt. Sedan visar våra resultat att dessa vackra ekosystem faktiskt är fulla av osynligt, mänskligt producerat plastavfall, vilket är en deprimerande insikt.  

Mäter med plastlukt 

Det är intressant hur de mäter nanoplasten i och med att partiklarna är så små och oftast då lätt blandar ihop sig med en mängd andra partiklar i miljön. Forskarnas analysmetod för nanoplast görs genom att värma upp de preparerade proverna och mäta de plastångor som uppstår. Man kan nästan säga att de mäter plasten med hjälp av plastlukten.

Slutligen, det har nog inte undgått någon att plasten är ett globalt hot och att arbetet för att minska mikro- och nanoplasterna i naturen bara har börjat. Enligt forskarna så är detta ett första steg till att förstå sig på vad denna “osynliga fara,” som man faktiskt kan kalla det, gör för naturen, djuren och oss människor. Men allt arbete i rätt riktning gör mycket! Vi hoppas att man i framtiden kan fortsätta förbättra kunskaperna kring detta och kanske på sikt kunna hantera problemet bättre.

Byggsektorn står för 21 procent av all plastanvändning i Sverige, enligt Naturskyddsverket. Plast finns i olika byggmaterial som golv, väggmattor, takdukar, olika slags membran, isolering för fönster och kablar. Det gör att byggsektorn har en stor roll i arbetet för att minska plastanvändningen. Vi på Byggmästar’n i Skåne arbetar ständigt för att få ned vårt klimatavtryck utifrån olika perspektiv, inte minst gällande plasten. Vi har i ett tidigare blogginlägg skrivit om mikroplast och hur byggsektorn kan bidra för att minska plastutsläppen i naturen, samt hur vi på Byggmästar’n i Skåne arbetar med denna fråga. Inlägget hittar du här!