Tillbaka

Färdplan för klimatneutral konkurrenskraft

För att uppnå ett klimatneutralt samhälle krävs det att vi sänker våra koldioxidutsläpp. Sveriges riksdag har satt som mål att vi år 2045 inte längre ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser. Ett resultat av detta är att ett antal branscher har presenterat sina färdplaner där man har tagit fram planer på hur de ska bli klimatneutrala till år 2045. En bransch som släpper ut stora mängder koldioxid är petroleum- och biodrivmedelsbranschen. I Sverige uppgår utsläppen från petroleum- och biodrivmedelsbranschens processer och produkter som säljs till konsumenter och företag till 25 miljoner ton, vilket motsvarar cirka 50 % av Sveriges totala växthusgasutsläpp. Detta gör petroleum- och biodrivmedelsbranschen till en bransch som verkligen måste ställa om för att Sverige ska nå målen om ett klimatneutralt samhälle senast 2045. Men diskussionerna kring fossilfria bränslen, och det som skulle komma att ersätta dem, är inte alltid så självklara. Tvärtom så är vägen dit lång och den kantas av utmaningar.

Petroleum- och biodrivmedelsbranschens främsta uppgift är att med en bibehållen konkurrenskraft fortsätta erbjuda en hållbar mobilitet. För att detta ska bli en möjlighet måste man således hitta förnybara lösningar till väg, flyg, sjöfart och arbetsmaskiner. Många tror att elektrifieringen är lösningen på problemet, men det är inte realistiskt att tro att endast elektrifieringen är svaret på hela utmaningen. Elektrifieringen kommer att vara en viktig del i omställningen till klimatneutralitet, men den kan inte lösa alla problem vi står inför. Anledningen till detta grundar sig i, bland annat, bristen på elnät och laddstolpar som kommer att försena omställningen. En annan faktor är att, trots att fyra av tio sålda bilar 2020 var laddbara, vilket var mer än en fördubbling jämfört med året före, så har en bil i Sverige en livslängd på 17 år. Det innebär att även om antalet bensin- och dieselbilar minskar i Sverige, kommer det ändå finnas drygt tre gånger fler bensin- och dieselbilar än elbilar ute på vägarna 2030. För att inte tala om den tunga trafiken. Om tio år ska hälften av de nya lastbilarna gå på el, men hälften kommer fortfarande att ha en förbränningsmotor och kräva traditionella drivmedel. Ett komplement till elektrifieringen kommer därför att behövas och branschen satsar enorma resurser på att hitta denna lösning, i form av ett biodrivmedel, som kan hjälpa till att nå klimatmålen för nya bilar och befintlig fordonsflotta. Elektrifieringen av personbilarna kommer att bli ett nödvändigt steg som kommer att skapa förutsättningar för en snabbare omställning till biodrivmedel för tung trafik, flyg och sjöfart.

Men vad krävs för att petroleum- och biodrivmedelsbranschen ska lyckas nå sina mål om att kunna fortsätta erbjuda en hållbar mobilitet? Byggmästar’n i Skåne har träffat Johan Andersson, VD på Drivkraft Sverige, för att prata lite om branschens färdplan och förutsättningarna som krävs för att petroleum- och biodrivmedelsbranschen ska bli klimatneutral innan 2045.

Kan du berätta lite om färdplanen? 

– Färdplanen är ett resultat av ett samarbete mellan Drivkraft Sverige och Fossilfritt Sverige. Vi började med att föra en dialog med Fossilfritt Sverige om hur vår bransch skulle passa in i deras ramverk för ett klimatneutralt Sverige och beslutade om att ta fram en färdplan. Från början pratade man om att ta fram en färdplan för fossilfri konkurrenskraft, men vi ville göra en färdplan för klimatneutral konkurrenskraft. Fossilfrihet får inte blir ett ändamål i sig, det finns fossila produkter som måste få finnas på marknaden eftersom de behövs, därför döpte vi vår färdplan till ”Färdplan för klimatneutral konkurrenskraft”. För oss var det viktigt att få med konkurrenskraften. Klimatneutralitet och fossilfrihet är viktiga mål, men vi måste vara på det klara med att vi inte kommer att nå målen om vi inte tar hänsyn till att vi måste ha råd med det också, både som nation för det svenska näringslivet, men även på individnivå. Man ska ha råd att förflytta sig och vara mobil, även i framtiden. Det var grunden i vår färdplan. Ska man försöka förenkla färdplanen så kan man säga att den står på tre ben. Det handlar om tre viktiga frågor som alltid dyker upp när man ska prata om energiförsörjningen eller drivmedel. Det första benet handlar om hållbarhetsaspekten och klimatfrågan, hur ska vi få bort fossilfria aspekten från produkterna vi säljer och sluta släppa ut koldioxid? Det andra benet som färdplanen står på grundar sig i konkurrenskraftfrågan, och den handlar om att skapa konkurrensneutrala regler som gör att Sverige inte hamnar efter andra länder, utan att svenska företag kan vara med och konkurrera med internationella företag på en öppen marknad i Europa. Det tredje, och sista, benet, som man ofta glömmer bort när man pratar om vår bransch, är trygghet och trygg energiförsörjning. Vår bransch är en av grundpelarna som gör att samhället fungerar och man måste komma ihåg att våra medlemsföretag tar hand om en stor del av Sveriges beredskap. Om vi inte får fram drivmedel till samhällsviktiga funktioner så stannar snart samhället, allt från livsmedelsdistribution till blåljusverksamhet, försvaret, flyget, sjöfarten och ganska snart blir det problem med att upprätthålla samhällsviktiga funktioner. Så under tiden som vi ställer om till klimatneutralitet, samtidigt som vi säkerställer att våra kunder kan förflytta sig och behålla sin mobilitet till ett konkurrenskraftigt pris, så måste vi även upprätthålla tryggheten och leverera drivmedel som alltid finns tillgängligt. Det är en utmaning när man hela tiden ska balansera alla tre ben samtidigt.  

Vad har format färdplanen? 

– När vi påbörjade arbetet med färdplanen för cirka 20 månader sedan insåg vi snabbt att det självklart fanns saker branschen kan göra, men vi kan inte göra allt om inte förutsättningarna finns där. I början jobbade vi med våra medlemsföretag för att ta fram vad det är för typ av åtaganden vi kan stå bakom. Det började på en ganska hög nivå, att samtliga står bakom Sveriges miljöpolitiska mål, Parisavtalet och Agenda 2030 och de globala målen till exempel. Sedan började vi bryta ner detta för att ta reda på vad kan vi som bransch göra. Till slut definierade vi åtta åtaganden som vi som bransch ska göra för att bidra till att Sverige uppfyller sina klimatpolitiska mål. De övergripande av de åtta åtaganden är egentligen två, vi ska bli klimatneutrala i vår egen verksamhet, och det rör allt från produktion till logistik och distribution av våra produkter, vilket vi ska vara klara med innan 2030. Det andra åtagandet handlar om att vi ska bli klimatneutrala i hela vår värdekedja. Detta mål sträcker sig till 2045, dels för att det är betydligt svårare att byta ut alla de fossila komponenterna i de produkter vi säljer, det kommer ta tid, men framför allt grundar sig det i att detta hör ihop med den fordonsflotta som finns på marknaden. Det spelar ingen roll om vi byter ut drivmedel till något annat, om ingen kan använda det då fordonsflottan inte är på plats. Utöver våra åtaganden, det som vi som bransch kan göra, består färdplanen av fyra politiska förslag som vi har tagit fram. Förslagen grundar sig i de förutsättningar branschen behöver för att lyckas med våra åtaganden. Just nu jobbar vi mycket med att konkretisera vad vi kan göra och vad politiken behöver göra, vad som ska lösas på EU-nivå, vad som kan lösas på nationell nivå, och vad som kan lösas lokalt, allt för att ge branschen rätt förutsättningar för att nå klimatneutralitet. I sin helhet handlar färdplanen om att vi ska skapa en framtid där det viktiga inte längre handlar om att sälja en liter bensin, utan att kunna tillhandahålla mobilitet, som har så lite konsekvenser för miljön som möjligt.  

Vad finns det för utmaningar för färdplanen?  

– Vi har en hel del stora utmaningar som gör arbetet lite komplicerat och utmaningarna är framför allt politiska. I Sverige tar man inget helhetsgrepp om drivmedelsfrågan, istället driver man en teknikstyrning utan att ta hänsyn till att det kommer att finnas olika behov i framtiden, vilket kommer kräva olika typer av teknik. Istället skapar man styrmedel, som motverkar varandra och jobbar inte åt samma riktning för att vi ska lyckas bli klimatneutrala. Just nu introducerar man till exempel ett Bonus malus-system som bara främjar elektrifieringen, som blir det enda systemet som får en bonus. Men i nästa andetag så startar man en utredning om hur vi ska kunna skapa incitament för att främja biodrivmedelsproduktionen i Sverige. Men vem vill investera i biodrivmedelsproduktionen när alla bilar kommer vara elbilar i framtiden? Då har man två styrmedel som inte hänger ihop. Politiken behöver ta ett helhetsgrepp om drivmedelsmarknaden och säga ”detta är det hållet vi ska gå”, det hade skapat ett förtroende, en investeringsvilja och en förutsättning för att alla skulle kunna dra åt samma håll. En annan utmaning är EU faktiskt. Spelreglerna för det vi gör i Sverige sätts till 90 % nere i Bryssel. Men då ska man veta att i Bryssel tar man större hänsyn till andra länders åsikter om saker och ting, vilket gör att Sverige hamnar på efterkälken eftersom vi inte får något gehör på hur vi ska bli klimatneutrala i Sverige baserat på våra möjligheter här. Vi behöver en svensk regering som står upp för svenska möjligheter för att nå våra mål. Vi kan inte hela tiden böja oss för vad EU tycker och tänker, utan visa på vad vi i Sverige kan gå för. En tredje utmaningen handlar om beredskapsfrågan. Vi är beroende av att hela transportkedjor fungerar i Sverige, hela tiden. Och även när vi ställer om till klimatneutralitet måste de fungera. Regeringen har inte tagit ett helhetsgrepp om den här frågan heller. Det är ingen som har sagt ”det är såhär vi ska upprätthålla drivmedelsbiten under beredskap”. Man har pratat om elektrifiering och man har tittat på mindre störningar som kan uppstå, till exempel på vad som händer om det sker ett mindre elavbrott, men man ska vara beredd på att även om en ökad elektrifiering i samhället är bra för miljön så blir det mer störningskänsligt för samhället. Med andra ord behöver vi klara spelregler för att veta vart vi är på väg för att kunna hitta rätt lösningar på problemen.  

En av vår tids största utmaningar är att klara energiförsörjningen samtidigt som klimatpåverkan och miljöpåverkan måste begränsas och utsläpp av oönskade föroreningar, inklusive koldioxid, kraftigt reduceras. Att få en hel bransch att bli klimatneutral är en stor utmaning. Sveriges klimatmål för inrikes transporter är att växthusgasutsläppen ska minska med 70 procent till år 2030, jämfört med 2010, samt ha en helt fossilfri fordonsflotta till 2045. För att detta ska bli möjligt krävs det att både branschen och politikerna jobbar tillsammans för att klimatmålen ska bli en möjlighet. Arbetet är i full gång, men ett helhetsperspektiv saknas som skulle skapa bättre förutsättningar för att driva arbetet framåt. Samtidigt görs stora investeringar för att ställa om raffinaderierna till att producera biodrivmedel. Elektrifieringen är på framfart, och det finns områden där elektrifieringen är att föredra, men det finns även en del områden där biodrivmedel, och syntetiska drivmedel, som går att använda i fordon med förbränningsmotor, spelar en viktig roll under en överskådlig tid. Biodrivmedel är ett kostnadseffektivt sätt att minska växthusgasutsläpp, och genom användandet av biodrivmedel kan man skapa omedelbara utsläppsreduktioner.

SENASTE INLÄGGET

2021-10-26

I dagarna har vi bjudit ...

2021-10-22

Tidigare i veckan deltog ...

2021-10-19

Det här målet skulle kunna ...

Nyhetsbrev