Tillbaka

Ukrainakriget

Att Ryssland skulle invadera Ukraina den 24 februari var för många av oss otänkbart. Vi har idag ett krig som pågår i Europa. Först och främst är detta fruktansvärt för det ukrainska folket som drabbas hårt i detta krig. Våra tankar finns hos dem varje dag.

Även om vi inte ens är i närheten av att vara drabbade av kriget på det sättet Ukraina är, påverkar det oss. Vi är helt för de sanktioner som införts och framåt kanske införs ytterligare. De behövs. Men de får effekter även för oss och hela samhället och hela världen. Effekterna av kriget i sig, genom att Ukrainas verksamhet har tagit paus eller förstörts, påverkar oss också.

Vi har medarbetare som mår dåligt av kriget då det river upp gamla sår och hemska minnen. Dem behöver vi ha koll på.

Sedan har vi stora utmaningar idag med att säkra upp leveranserna till våra projekt. Varje dag ägnar vi nu åt våra inköps- och leveranstidplaner och stämmer av våra kedjor och vi stöter på allt fler utmaningar. Kommer vi att få leveranserna överhuvudtaget? Behöver vi byta ut redan ingångna avtal och ersätta en lösning med en annan? Samtidigt som leveranserna i sig är ett problem möts vi också av rejäla prishöjningar av olika slag. Det blir väldigt tydligt och uppenbart att vi lever i en global värld, vilket vi vill fortsätta göra, där en färdig produkt består av en mängd olika delkomponenter som har sitt ursprung från olika länder och världsdelar. Italienskt kakel har lera från Ukraina, ett betongelement kan ha ryskt stål i armeringen, tegelfabrikerna i Danmark får skenande energikostnader och funderar på om det är tillräckligt lönsamt att ha i gång bränningen. Naturgasen Urea kommer till största del från Ryssland och används till tillverkningen av AdBlue som nu också påverkas, och som är viktig för vår fordonspark. Väldigt mycket påverkas.

Våra egna resor och energiförbrukning har också resulterat i rejält höjda kostnader.

När vi ska lämna anbud är det inte alltid vi kan få in offerter på allt, för att våra leverantörer och underentreprenörer också har samma utmaningar och inte vet om de vill stå för sina priser i offerterna, och att de sedan möts av utmaningar som gör att de inte kan hantera offerterna, eller ens de tänkta leveranserna. Ska vi lämna anbud och behöver vi ändra sättet vi lämnar anbud på? Osäkerheten är stor, och riskerna ännu större. Det här ger oss redan idag konsekvenser men sannolikt även framåt. Här gäller det att vi alla för en aktiv dialog om hur vi ska ta oss an dessa utmaningar. Att stanna samhället till dess kriget har löst sig ska vi inte, men vi måste alla vara med och ta vissa risker för att hålla i gång Sverige. Vi måste alla vara beredda på att ta ytterligare risker och kostnader, i alla led.

Vi behöver skapa en förståelse för varandras vardag. Som investerare behöver man veta vad investeringen kostar så man kan finansiera den. Som entreprenör behöver man veta och förstå affärerna man kliver in i så man inte får förluster och går minus. Som leverantör vill man också få betalt för sin leverans och inte gå minus. Men det här kommer att skapa spänningar oss emellan och vi behöver föra ett aktivt och samförståndssökande samtal. Vi ska inte skapa tvister av det här utan lösningar för att kunna rulla vidare. Hur ska vi lösa läget så att alla kan ta sig igenom det här utan att gå minus? Kan vi indexreglera entreprenaderna skapar det en ökad trygghet för oss, men vi förstår samtidigt att man som investerare tänjer på sin finansiering då. Men om vi bakar in en risk vi inte själva förstår i ett fast pris, kanske det blir onödigt dyrt och då är det bättre med en indexreglering. Kan vi i stället helt och hållet bygga på löpande räkning? Ja, det blir ju tryggast för entreprenören, men läskigare för beställaren som ska hantera sin investering, men billigare än att vi bedömer en risk som sedan inte blir så stor. Men kanske om man hela tiden för en ekonomisk dialog och tar gemensamma beslut i en samverkan inför varje köp och varje situation och pausar när det känns ohållbart? Det beror såklart på typ av projekt.

Vi har till våra kunder gjort det vi behöver göra, nämligen att i all välmening informera om läget vi och våra underentreprenörer och leverantörer befinner oss i, där situationer av olika uppstår hela tiden. Vi har helt enkelt aviserat att det kan komma att bli problem framåt. Vi har i all enkelhet lämnat in hinderaviseringar där vi ber om att få fortsätta ta upp krigets effekter i projekten, löpande på byggmötena, för att tillsammans med våra kunder vara medvetna om vad som kan komma att uppstå, och finna bästa möjliga lösningar för det.

Kan vi vara kreativa i våra lösningar och kanske avvika lite mer från givna handlingar och förutsättningar för att navigera fram i möjliga leveranser? Vi behöver helt klart framåt verkligen prata med varandra och vara öppna för varandras tankar. För annars kommer Sverige kanske att stanna av och det gynnas vi inte av och ännu mindre Ukraina. Ukraina kommer behöva stöd från Europa och världen när det blir dags att rusta upp landet igen, och då behöver världen ha haft en någorlunda fungerande ekonomi för att kunna bidra.

Tyvärr kommer 2022 (och kanske längre tid än så) att präglas av kriget och dess konsekvenser och det kommer ta tid innan världen och handeln återhämtar sig. Vi behöver leverera pågående projekt och vi behöver fortsätta ta oss an nya projekt. Världen behöver fortsätta investera. Låt oss göra det bästa möjliga av det, tillsammans.

SENASTE INLÄGGET

2022-05-27

Fredagen den 20 maj begav sig ...

2022-05-24

Vårt fokus på evakuering av nödställd ...

2022-05-23

Tre rör ut är namnet på det världsunika ...

Nyhetsbrev